Planerar nu för de två sista utställningar här i Adelaide innan vi packar ihop och börjar vår resa hem till Sverige.
Kardemumma, med vernissage redan nu på fredag 30/5 började jag med redan innan jul. Inspirationen var våra julkryddor saffran, kanel och kardemumma. Jag stoppar gärna ned några krossade kardemumma kärnor i mitt kaffe... tycker om den mjuka smaken och blir lugn av den. Handlar för mig om att komma hem. Började känna av att tiden här i Australien närmar sitt slut och tanken oroar. Känner mig inte alls färdig med livet här och att gå tillbaka till att börja jobba flera dagar i veckan... hu. Njuter av att kunna vara ute en stund på dagarna och börjar känna mig hemma här. Samtidigt vill jag tillbaka till huset på Kärleken och träffa familj/vänner som jag inte sett på länge. Så mycket enklare det blir att nå fram till varandra. I den översta målningen med kvinnan("connecting"), finns något kvar av den serie med kvinnliga riddare som jag målade en stund för att skaffa mig den rustning jag kände att jag behövde. Tyckte inte om riddarna! De fick mig att må dåligt. De kändes så bakbundna i all sin rustning så jag målade över dem. Fortsatte måla abstrakt ovanpå, men plötsligt så var det kvinnliga krigare där iallafall. Jag målade över bilderna igen, sen åkte vi ned till lite svalare klimat över en helg i Robe för att kunna sova om nätterna. När jag kom hem började jag måla klippformationer över riddarna. Klipporna blev plötsligt människor som rörde sig runt i klipplandskapet...så en eftermiddag när jag satt och tittade på målningarna såg jag att det var pingviner och blev jätteglad! Jag tyckte om pingvinerna. De hjälpte mig att leka med att säga hejdå. Därefter blev det en hel mängd med små pingvinbilder, små enkla berättelser om att åka hem. Det är arbetsamt med uppbrott! ... och Johan han bara går bara vidare utan att fundera så mycket på det, lyckliga han. Fast jag har det väldigt bra som har målandet att kunna uttrycka mig i, en sorts överlevnadskonst.
