Till släkt och vänner:

hej och välkommen till familjen Fintlands blogg!

här kommer vi att lägga in små hälsningar från oss
och försöka hålla uppdaterat så ofta vi hinner och har lust
... kanske inte varje vecka, men rätt som det är!

lägg gärna in den här sidan som en av era "favoriter"
så kan ni titta förbi när ni saknar oss!

kramar från

Ilona, Johan, Gard och Siri

Wednesday, March 12, 2008

glenelg river







Vi har inte så många bilder från Glenelg River. Kamera batteriet tog slut, men jag vill ändå skriva lite. Efter att ha varit ett par dagar i Southend och Canunda National Park reste vi vidare in i grannstaten Victoria. Den här gången var det ingen lång resa, det tog bara en timme eller så, från Southend till staden Nelson vid flodmynningen.

Nelson ligger väldigt fint nära både hav och älv, men är en riktig liten "håla". Det finns bara en kiosk, som har lite av varje, men inget ställe där man veckohandlar(stänger prick fem) och det finns bara ett matställe på hotellet som egentligen är mer som en stor bar, men området är ett paradis för friluftsmänniskor med Great South West Walk, en lång vandringsled (14 dagar) längs kusten och kanotleder längs älven.

Glenelg River är en ganska bred älv och vattnet rinner sakta. Vattnet är sandgult av lerbottnen och ganska kallt. Rikt fågelliv och ganska lummigt. Vi såg en vacker blå/beige Kingfisher och en stor flock svarta kakaduor första kvällen... vi hade dessutom turen att se två vombats (som stora marsvin) i skogen, kängurur och emu. Glenelg River är ca 5.7mil lång och det ligger en rad bushcampingar längs älven, varav några man bara kan nå via vattnet.

Campingplatserna är enkla men har alla bord, eldstäder, vatten och utedass. Man får ta med sig egen ved (när det är tillåtet att elda) och vatten. Det är inte alltid kranvattnet på campingarna är drickbart. Man måste boka in sig på de här campingplatserna i förväg om man vill kunna välja, de är populära och bara ca 30 platser totalt. När vi kom till Nelson var alla de små inne i parken fullbokade hela helgen (via turistbyrån), det fanns bara några få platser kvar på Princess Margaret Rose Caves, som är lite av ett mellanting mellan bushcamp och caravanpark med riktiga toaletter, duschar, kök med kylskåp etc och kostar lite mer (60kr/n istället för 30). Det finns även små stugor att hyra om man hellre vill bo så.

Kajaker och kanoter kan man hyra i ett båthus nere vid vattnet nära kiosken i Nelson. Det kostar ca 250kr/dag för en kajak med paddel och flytväst. Vi hade eget takräck, annars ordnar de gärna transport ut till den plats där man vill börja paddla och upphämtning när man önskar. Vi hyrde två singel kajaker till Johan och Gard. Siri fick paddla på min. Det kändes jättespännande att Gard skulle paddla på sin egen, så vi ville testa redan första kvällen en liten sväng. Vi paddlade väl ca 2km nedströms och det gick fint. Ganska lättpaddlat eftersom älven rör sig så stilla. En stor skillnad för mig som börjat vänja mig vid att paddla i havet med alla vågor. Det var en härlig känsla att vara ute på vattnet och så nära naturen.
Dagen därpå fick vi hjälp av en man som arbetade på campingen med att köra ned alla kajakerna. Det är ganska långt ned till vattnet från parkeringen ca 300m på en liten asfalterad stig brant ned till bryggan. Funkade bra att dra ned med våran kanotkärra, men det tar lite tid med tre kajaker... Det hade varit betydligt enklare om vi bott i någon av de mindre campingarna nära vattnet, men men. Den andra dagen bestämde vi oss för att paddla uppströms för att se lite åt andra hållet. Det såg dessutom ut som om älven så småningom skulle smalna av lite åt det hållet.

Vi visste att det skulle vara en vattenskid zon att ta sig igenom, men tänkte att det skulle funka bra ändå. Det visade sig var längre än vi först hade trott... Det finns några enkla båtregler ute på älven. Vanligtvis håller alla båtar sig till höger vid möte (trots vänstertrafik ute på vägarna), men i en vattenskid zon håller sig alla långsamma farkoster till markerad sida. De kallade det för en kanal, men det var egentligen bara en fredad zon på 15meter från land. Först tyckte Gard och Siri att det var kul med alla vågorna och att titta på alla som åkte förbi snabbt på skidor, madrasser, däck och annat bakom motorbåtarna, men jag och Johan blev trötta ganska snabbt... det är inte så farligt med vågorna, men ljudet!!! Ingen ro direkt... man kunde varken se eller höra några fåglar och Gard blev väldigt trött i armarna av att hålla emot när vågorna sköljde in. Efter en stund knöt vi fast hans kajak bakom Johans så att han kunde vila när han behövde.

Det var väldigt varmt den här dagen, kanske 36-38 grader eller så, och jag hade tappat bort min solhatt. Gard doppade sin hatt i vattnet för att kyla ned sig och vi fick alla hjälpas åt med att hålla varandras kajaker för att kunna ta oss ett dopp mellan varven. Vi paddlade ungefär 2km/timme med barnen. Mannen på uthyrningen sa att man fick räkna med ungefär fyra dagar för att paddla hela sträckan på 57km... ca 4km/timme. Vi paddlade 6km uppströms och sen tillbaka samma väg. Så det blev över en dryg mil för en dag. Ganska lagom för oss, vi hade nog inte orkat paddla mer, även om jag tyckte att det var lite synd att vända när vi äntligen fått paddla lite utan motorbåtar i fullfräs...

På vägen hem mådde Johan illa av vågskvalp värme och huvudvärk. Campingen låg dessutom inne i skogen och ingen vind. Puh, vi stod inte ut länge och hörde andra som åkte iväg med bilen och ACn på för att få lite ledigt från värmen. Vi åkte vi ned till havet för att få lite bris. Underbart magiskt den kvällen med dis och märkligt ljus. Så vacker strand alldeles för oss själva... nästan iallafall Hade det inte varit för alla bromsar som bet oss så fort vi stod stilla så hade vi nog lagt oss en stund för att sova därute. Så skönt och så trötta. Vi fick istället gå längs stranden och det var inte så illa det heller. Ljuvligt! Gard och Siri ritade bilder i stranden en lek som vi hittade på under jullovet för att få Siri att inte dra bena efter sig. En fantastisk sval kväll därnere vid havet.
Sen blev vi hungriga och eftersom det inte fanns några affärer öppna och det enda matstället stänger sitt kök 20.30 så fick vi skynda oss. Först fick stå i en lång kö, sen satt vi ute och väntade i en och en halvtimme på våran mat... som dessutom smakade sådär... trist, när vi tänkt lyxa lite med att ute. Mitt kött var torrt och smaklöst, Johans kött var nästan rått... och pepparsåsen gick inte att äta. Fast Siri och Gard var helnöjda med "chickennuggets n' chips" Det var kanske det vi skulle ha beställt allihop?
Det bästa med den här resan var nog att pröva på att paddla lite längre. Att göra nåt annat än att vandra/cykla. Det var kul och jag längtar redan till nästa gång... men också för de svala nätterna!!! så skönt att kunna krypa ned under ett riktigt täcke och nästan frysa lite. I Adelaide har vi haft värmebölja och inte kunna sova på många nätter. Även om våran dagstur med kajak var väldigt varm, så var det skönt med lite frist på natten åtminstone.

canunda











robe





















En gång i månaden har Johan torsdag och fredag fri. Tidigare har han använt tiden som inläsningstid, men nu när vi börjar närma oss hemresan har vi utnyttjat några som möjlighet till långhelg...
Den första långhelgen i år lånade vi en stuga av en kollega till Johan i Robe. Robe är en liten söt stad på kustvägen mellan Adelaide och Melbourne (Limestone Coast). 34 mil från Adelaide och 58 från Melbourne och en av de svalaste platserna i Södra Australien. Robe ser ut som en liten engelsk kuststad. De äldsta byggnaderna är från 1840t och många hus har ljust tegel eller puts i blonda toner. Trots att Robe är en litet ställe så finns det både en välbesökt gammal biograf, eget kafferosteri, några mysiga caféer, restauranger, fiskehandel nere vid hamnen och en affär med bra öppettider... men bageriet hade inte så mycket att välja på. På norra sidan om Robe ligger Long Beach, som är en lång strand med fast sand som man kan köra med bil på. Där ligger Beacon Hill, ett vackert utsiktstorn som är byggd i en snäckspiral.

Vi hade egentligen tänkt snorkla (fina kallrev), men det blev för kallt för att kunna njuta av det... så vi tog med cyklar och vandringskängor istället.

Den första dagen cyklade vi genom Robe och tittade runt lite på hamnen, fyren, en obelisk. Det går en fin prommenad uppe på klipporna i centrala Robe som vi försökte cykla men det var lite jobbigt med alla små trappor och avsatser... sen började det plötsligt hällregna. Vi blev dygnsura på bara några minuter och fick cykla hem för att byta kläder. Sen cyklade vi igenom själva Robe, förbi kafferosteriet och vägen ut till Little Dip CP. Sista biten är sandig och vi fick hoppa av cyklarna mitt i en backe. Vi tog av på "Stony Rise Track" ned till havet och det var en jättekul "offroad"-cykeltur som man får dela med bilister (vi mötte inga). Slingrigt genom en Eucalyptus strandskog över rötter och gupp. Betydligt roligare för barnen, som inte tyckte den första delen på den platta asfalten var så spännande. När vi kom ned till Stony Rise fanns en massa märkliga formationer i någon slags svart lavalikande sten, som en liten stad på stranden med tinnar och torn. Gard och Siri genast började leka medans Johan och jag sökte oss ned till havet. Det är märkligt så rofyllt det kan vara att bara komma ut till havet med stora vågor som bryter mot stranden. Vattnet var svinkallt, men Johan och Gard vågade sig på ett dopp. Johan sa att benen blev så kalla att han inte kunde känna dom när han stod och väntade på att Gard skulle våga... men vackert klart och turkost.

Söderom Robe ligger Little Dip Conservation Park. Där kan man vandra eller köra 4WD längs kusten. En otroligt vacker kustlinje med kalkstensklippor, hedar, sandynor och klippblock som ligger utslängda på de vita mjuka sanddynorna. Det finns också sötvatten- och en saltvattensjöar längre innanför och längre ned i parken, men de var en besvikelse... saltvattensjön luktade illa och stranden var skummig lera. Sötvattensjön såg ut som igenväxt sjö som ingen brytt sig om att kalka. Inte alls som de sjöar vi är vana vid i Sverige och Norden. Kusten däremot, med små bushcampingar strax innanför sandynorna, var jättehärlig! Det kändes som man kunde vandra i en oändlighet och hela tiden dök det upp nya vikar med fina stränder.

Det var tungt att gå på den fyrhjulsdrivna leden. Bitvis väldigt sandig, så vi hittade på en egen stig nära havet. Vi tog bilen till Long Gully Beach och gick därifrån ned till Little Dip Beach. Det var en lagom halvdagstur med lunch uppe på en platå så att man kunde titta ut... efter lunchen klättrade vi ned för den branta klippväggen (småläskigt för mig, men de andra hoppade ned som stengetter) och upptäckte en fantastisk klippvägg därnere och många stenar att hoppa runt på. På kvällen cyklade vi ned till bryggan för att fiska krabba, men vi hade bara våra klänypor så det blev några småstackare som vi släppte ut sen. Här fiskar man krabba med stora burar som man hissar ned med rå kyckling!!! Inte konstigt att de får problem med hajar.

På vägen fån Robe stannade vi till i Mt Benson Vindistrikt bara nån halvtimme från Robe längs Southern Port Highway. Ganska unga vingårdar på sisådär 10år och några av dem har ingen egen försäljning, utan man får stanna till på Mt Benson Hall. Vi kan rekommendera Cape Jaffa och Wangelina Station. Cape Jaffa's försäljning ligger på en liten kulle med fin utsikt och är byggd i natursten från fälten. Gemytligt med högt i tak och braskamin, vilket kan behövas... här blåser det alltid! sa damen som hjälpte oss med provsmakningen. Det godaste vinet var Siberia, deras flaggskepp (shiraz) och dyrt såklart, men när man får prova gratis... Butiken känns sval och har tjocka härliga väggar. I den bakre delen har man grävt sig ned för att kunna förvara vinet i rätt temperatur i stora ekfat. Den andra vingården, Wangelina Station, ligger ute vid vägkorsningen där man tar av mot Cape Jaffa. Wangelina är en gammal fårfarm, men fåren är sålda och nu satsar de på vin istället. Vingården drivs av dottern, men både mamman och pappan arbetade inne i butiken när vi var där. Wangelina Station är inte fullt så mysigt, det ser ut som en vanlig villa med blomrabatter utanför, men har en ståtlig Eucalyptus allé och några picnicbord i skuggan. Glad för att de låtit de gamla byggnaderna står kvar för att ge lite karaktär till platsen. Shiraz vinet var mjukt och fylligt i smaken...mmm (men deras merlot smakade inte gott).

Att resa hem tog ungefär fyra timmar. En fin väg att köra längs kusten genom Coroong och lite kuperat öppet landskap. Kan fortfarande inte vänja mig vid att det är så få träd och att gräset är så torrt och bränt så fort man kommer utanför stan, men kan också se det vackra i det varma kvällsljuset med bra musik på cd-spelaren...