på nyårsdagen tog vi våran gamla camper och drog ned till Eyre Peninsula som är en halvö några timmar västerut. Vi ville till nationalparkerna som ligger längst ned på halvön... och det tar ungefär 8 timmar att köra dit (1 1/2 dag för oss). På östsidan ligger Lincoln NP (3mil söderom Pt Lincoln) med röd granit och vackra stränder och på västsidan ligger Coffin Bay med kalkstensklippor, skärgård och en massa höga sanddynor...
Vi bodde de tre första nätterna i Coffin Bay, eftersom vi visste att man kunde ta sig dit på asfalterad väg nästan hela vägen. Bushcampingen låg en liten bit in i nationalparken. Med bushcamping menar man en enklare camping utan el och dusch, men det finns ofta utedass och vatten. Att bo på en bushcamping kostar ca 30kr (jämför caravanpark 200-500kr/n) och man kan bo inne i själva nationalparken vilket vi tycker är härligt. Man får betala en liten dagavgift också för att vara inne i parken och de är ofta väl underhållna med skyltar och leder som "smälter in" fint i naturens eget formspråk. Vi köpte den här gången ett nationalparks-pass (300kr). Passet räcker i sju veckor och då kan man åka in i södra australiens nationalparker fritt och campa när man vill.
Coffin Bays vägar är små slingriga vita grusvägar med utsikt över lummigt grönt, turkost vatten och kritvita stränder... men också vägar som kräver jeep med högre och lägre växlar än vi har på våran fyrhjulsdrivna toyota. Vi fastnade två gånger och fick till slut ge upp och blev dragna tillbaka med hjälp av rep. Väldigt pinsamt med tjugo bilar som stod och köade bakom oss... Vi gick därför istället. En dag gick vi från Avoid Beach till en udde i höjd med Black Rocks (några öar längre ut). En underbar tur på stranden! Det tog oss sju timmar att gå fram och tillbaka utan att möta en människa. Otrolig känsla! En paradisstrand alldeles för oss själva med kristallklart vatten och laxstim som simmade bara några 100 meter ut.
På kvällen upptäckte vi att en vallaby (liten kängeru) stod och drack ur vårt gamla diskvatten... fantastiskt att kunna bo så mitt ute i den vilda naturen med exotiska fåglar som väcker en på morgonen. Det enda som är lite jobbigt för mig är att jag har svårt att sova när det blåser i tältduken och det är alldeles mörkt. Ligger och lyssnar på alla ljud och skrämmer upp mig själv. Fånigt, eftersom det inte finns så mycket att vara rädd för. Vi såg varken ormar eller ödlor... de håller sig undan och är minst lika rädda som oss.
